Jag förstår mig inte på vissa människor. Ibland när jag försöker hjälpa vissa så är dem för stolta för att ta emot min hjälp. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför? Om jag finns där för er, om jag säger att jag finns här, kom om du behöver något, spelar ingen roll om det bara är att prata ut så menar jag det verkligen. 

Därför förstår jag inte att dessa människor sedan klagar på att de är ensamma eller ledsna osv. Jag påstår inte att man inte kan känna sig ensam eller ledsen för självklart kan man göra det men när någon erbjuder er hjälp så förstår jag inte varför man inte tar emot den? Man vill väll må bättre? Eller?

Jag blir själv ledsen när jag gör allt för att hjälpa människor som jag vet kanske inte mår så bra. Okej om du inte vill ha min hjälp, säg det åtminstone men jag förstår fortfarande inte logiken i att klaga och sedan bli erbjuden hjälp men att man ändå inte vill ha hjälp? Då kan man väll sluta klaga? Eller?

Jag tycker att det är så komplicerat, men oavsett om folk inte tar emot hjälp så ska jag inte sluta att erbjuda den. Men tro mig, säger jag att jag kommer att ställa upp så kommer jag att göra det. Jag är inte en person som säger saker jag inte menar, allt jag säger menar jag från hjärtat. Därför blir jag också ledsen när folk inte tar emot hjälpen man erbjuder dem. De kanske bara är rädda?