Hur fan kan jag vara så jävla dum? Man ser iallafall vem det är som verkligen bryr sig. Hör av dig när du behöver mig, annars aldrig. Säger inte till när något händer utan förväntar sig att jag ska springa efter och fråga vad som hänt. Det hade jag gjort igår, men inte idag. Jag är trött, trött på dig. Men jag kan inte neka att det gör ont, ont att förlora någon. Men samtidigt, hur kan man förlora någon man egentligen aldrig hade? Bara en illusion, något jag trodde, något jag kände.

Det är slut nu. Hur svårt det än är för mig, så räcker det. Vänta du bara, det är inte slut för din del än. Snart kommer det och då, då vill jag inte se dig gråta eller säga att du saknat mig. Gråter du, är det för att du insett hur jävla äcklig du varit mot mig, inte för att du är ledsen. Du gråter för du vet att det jag sagt är sant. Du säger att du saknar mig fast det egentligen bara är tomma ord. Saknar man något gör man fan något åt saken. Och det är inte så att du bor på andra sidan jorden.

Besviken, det är det jag är på dig. Du har sårat mig, jag kan iallafall erkänna det. Jag förstår ändå inte hur du har mage att be mig om saker och låtsas som att allt är okej. Sluta vara så jävla falsk. Fy fan!

I'm not weak anymore. I can't allow myself.