Fan. Det gör så jävla ont. Att varje dag vakna utan att ha dig vid min sida, att varje dag komma hem från skolan och inte se dig. Att inte kunna krama och pussa dig när jag vill. Att inte kunna leka, springa och jaga dig. Att bli sur på dig, men genast förlåta dig. Fan. Det gör så jävla ont.

Jag tänker på dig varje dag, vart hade du varit? Vad hade du gjort? Jag saknar att bara kolla på dig medans du sover, jag saknar att känna dig mitt i natten när du ligger och sover på min säng...bredvid mig. Jag saknar att se dina fina stora bruna ögon som kunde få mig att le när som helst. Jag saknar att kunna prata med dig, min bästavän. Finns ingen som du och kommer aldrig att finnas heller. Fan. Det gör så jävla ont.

Jag skulle kunna göra allt för att få se dig igen, krama dig, gråta ut med dig, pussa dig, jaga dig, springa med dig, bli sur på dig, titta på dig. Vara med dig. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag tänker på dig, jag visste aldrig att jag hade så många tårar innuti mig...

Det är så svårt...och det blir svårare för varje liten snabb sekund som går. Nu. Nu. Nu. Svårare, jobbigare, mer ont i mitt hjärta. Hur länge ska jag orka?

Jag saknar dig så mycket, och jag älskar dig. Föralltid kommer du finnas i mitt hjärta. Fan. Det gör så jävla ont att inte ha dig här vid mig.

Love you forever ♥